Min pappa Holger Bergqvist hade en tysk bälgkamera för 6x9 film. Den började tillverkas 1930 av Ihagee i Dresden. Ihopfälld rymdes den i innerfickan på en jacka. Kameran har jag fått ärva, men har aldrig försökt använda den. Den är rätt så sliten vilket tyder på att den varit flitigt använd. Pappa använde den från början av 1930-talet fram till mitten av 1950-talet. Många negativ finns bevarade, främst från runt 1935 då pappa bodde i Dyvik i Österåkers kommun. Min bror Leif har skannat negativen och jag har ställt samman dem i tre stillbildsvideor. Se nedan.
Det är inte många jag vet vilka personerna är på fotografierna. Min pappa och mamma (Ingrid f. Söderberg) förekommer mest. Det syns att pappa flitigt använde sig av trådutlösare och kanske också en timer. En mycket tidig selfie-fotograf således! Några andra förekommande personer är min farfar (Ivar Bergqvist), farmor (Alma f. Jansson), morfar (Gustav Söderberg) och min mormor Hildur (f. Fredlund), mammas syskon Gunborg och Tore och pappas syskon "Greta", Henry och Herbert (tillsammans med Iris).
På www.kulturarvstockholm.se har Gabriele Prenzlau-Enander skrivit om "I Roslagen, Kulturhistoriska miljöer i Österåker, 1998". Saxat utdrag:
... Både vatten- och vindkraft utnyttjades tidigt i Österåker. Redan på 1500-talet betalade byarna Gärdsvik, Inneby, Mörtsunda och Sillinge skatt för sina väderkvarnar. Eftersom de finns med i arkivens handlingar bör de ha varit större och etablerade kvarnar. De mindre enkla vattenkvarnarna, så kallade skvaltkvarnar, var många gånger så oansenliga att de var lätta att hemlighålla för skatteindrivaren. Skvaltkvarnar användes under vårar och höstar i någon närbelägen bäck. I arkivmaterialet finns Tunbo kvarn omnämnd från 1500-talet till 1686 och bör ha tillhört Tuna gård. Även Mälby gårds kvarn i Viraån finns omnämnd från 1500-talet till in på 1800-talet. Loo kvarn som tillhörde Östanå finns också med i arkivmaterialet från 1500-talet. Vid 1700-talets början flyttades den nedströms utmed Looån. På Södra Ljusterö omnämns Lillströms kvarn under 1700- och 1800-talen och den låg vid Mjölnarsjöns vattenrika utlopp. Bebyggelsen kallas än i dag för Mjölnarström. Likaså har det funnits en vattenkvarn sedan 1700-talet vid Nykvarn.
En stor väderkvarn med åtta vingar byggdes under tidigt 1800-tal på Runö gård. Byggnaden brann ned 198 1. Under 1800-talet var stolpkvarnen, där hela kvarnhuset kunde vridas mot vinden, den vanligaste kvarntypen på gårdarna. I dag står kommunens enda bevarade stolpkvarn på Hästede gård på Ljusterö. Dit flyttades den 1857 från Riala. Under 1900-talets första decennier byggdes moderna kvarnar, ofta tre våningar höga och drivna med ånga, råoljemotorer eller elektricitet. Vid den tiden byggdes nya kvarnar i Åkersberga, Nykvarn, Östanå och Mjölnarström. I dag är alla kvarnar nedlagda. Under 1800-talet tillkom flera vattendrivna sågar i närheten av de vattendrivna kvarnarna. ...
Min farfar, farmor och pappa härstammar från närbelägna Riala. De var uppväxta i en kvarn- och sågverksmiljö. Och det var nog inte så konstigt att de bosatte sig i en motsvarande miljö i Nykvarn. Pappa arbetade där under 1930-talet på en såg. Under samma tid var min morfar lantbrukare i Täby.