Avlägsen släkting överlevde slaget vid Poltava och lång rysk fångenskap
Hans hustru överlevde också fångenskapen men dog utfattig och blind i Stockholm i mina uppväxtkvarter
Målning av Simono Charles (1724)
Wikipedia År
1700 förklarade tre stater (Danmark, Sachsen-Polen och Ryssland)
krig mot Sverige. Hela kriget hade sedan gått Sveriges väg och alla
staterna hade dragit sig ur, utom Ryssland. Karl
XII:s
armé som gick in i Ryssland var
betydligt större än den som slogs vid Poltava.
Karl XII:s första mål var att utmana tsar Peter
med strid i Moskva,
men kylan och det hårdnande ryska motståndet utmattade den svenska
armén. Ryssarna brände sina byar och allt svenskarna fann var aska.
De hittade ingen mat och många soldater dog av svält, köld eller
sjukdomar.
Den
svenska armén, som 18 månader tidigare lämnat Sachsen med
60 000 erfarna, välutrustade krigare, kunde inför slaget bara
ställa 17 000 soldater mot ryssarnas över 40 000. Det rådde brist
på mat, ammunition och moral; ammunitionen skulle bara räcka för
en drabbning. Trots det försökte man överraska de ryska
utposterna, vilket misslyckades.
Eftersom Karl
XII några
dagar tidigare sårats i foten och inte kunde leda armén hade Carl
Gustaf Rehnskiöld överbefälet.
Det svenska infanteriet bestod
av 8 170 man under ledning av Adam
Ludwig Lewenhaupt.
Det svenska kavalleriet bestod
av 8 930 man under ledning av Carl
Gustaf Creutz och Hugo
Johan Hamilton.
Det fanns dessutom 1 330 soldater vid Poltavas belägringsverk,
2 064 ryttare i trossen vid Pusjkarovka samt
1 800 ryttare i olika posteringar vid floden Vorskla.
Ryssarna
hade byggt 4 nya redutter (mindre
försvarsskansar)
som placerats i vinkel mot 6 skansar som fanns på linje. Bakom dem
låg det öppna fältet fram mot det ryska lägret. Totalt fanns
4 000 ryssar i skansarna. Bakom skansarna fanns det ryska
kavalleriet som bestod av 10 000 ryttare. Inne i lägret fanns
den ryska huvudstyrkan på 25 500 man. Den ryska armén bestod
av sammanlagt 30 500 man infanteri och 10 000 man
kavalleri. Överbefälhavare var tsar Peter
den store.
Infanteriet leddes av fältmarskalk Boris
Sjeremetev och
kavalleriet leddes av furst Aleksandr
Mensjikov.
Den svenska armén led ett förkrossande nederlag. 6 900 döda, sårade eller försvunna och 2 800 tillfångatagna. Enligt ryska källor över 9 000 döda. Ryssland uppgav de egna förlusterna till 1 300 döda och 3 300 sårade.
Charlotta Stigberg, född i Wira bruk längst till vänster i antavlan var min fars farmors mor, född i Wira bruk i Roslags-Kulla och död 1879 i Riala. Nicolas Lucas i antavlan fick, förutom Klas Lycka i tillsammans med Maria Bix troligen ytterligare sex barn. En av dem var Johanna (död 1691 i Stockholm) som var gift ca 1660 med mjölnaren och vallonen Anthoine Budry. De fick åtta barn. En av dem var Johan Boudri, troligen döpt i Österlövsta i Uppland den 4 augusti 1661. År 1691 är han mjölnare hos greve Wrede i Stockholm. Han gifter sig med Catharina Rothkuerck. De får två barn, en av dem heter Anton Budere.
Det är nu historien börjar om Anton Budere, min avlägsne släkting, och hans maka som bägge överlevde fångenskapen i Ryssland efter nederlaget vid Poltava.
Vid den sista kompletteringen på sensommaren 1703 av manskap för Livgardet till fot (Svea Livgarde) skeppas ungefär 300 soldater jämte 50 trosspojkar över från Sverige till Kurland, där regementet då var förlagt. Vid mönstringen året därpå upptas endast cirka 230 soldater i rullan, trosspojkar och volontärer (befälselever) är ej medtagna. Sannolikt tillhör Anton någon av dessa kategorier. Av senare rullor framgår nämligen, att Anton varit i tjänst sedan 1703 vid Livgardet till fot eller som det kom att kallas, Gamla Gardet.
Anton är med under fälttåget i Polen, från belägringen av Thorn hösten 1703 till slaget vid Poltava 1709. Under den efterföljande kapitulationen vid Perevolotjna blir han tillfångatagen och återkommer först den 17 april 1722 från S:t Petersburg. Då hade en stor kontingent på 4-5000 krigsfångar frigivits av ryssarna på våren detta år och Anton är med hustru, ett barn och en kvinnlig släkting bland dem. Av hans eget regemente återvänder ungefär 200 meniga, 40 hustrur och 30 barn efter drygt tolv års fångenskap i Ryssland. Där har Anton jämte 32 andra livgardister fått deltaga i anläggningsarbeten vid floden Nevas mynning enligt en notering i en rulla av den 26 juli 1718 över svenska fångar i S:t Petersburg, vilka lyda under "Gubarnamentets Commando".
Han mönstrar på nytt i Stockholm i juni 1722. Generalmönsterrullorna visar att han den 27 maj 1722 insätts på och tillhör Överstelöjtnantens kompani och 1728 och 1729 Majorens kompani av Svea Livgarde. Det senare året kan man läsa:
Rulla över manskap af K. Maj:ts Livgarde till fots, vilka i nåder af Hans Kungl. Maj:t bliva på Carlbergs slott den 7 juni 1729 ... Majorens Compani nr 22 Anth. Budere, tjenst sedan 1703 vid Gardet, har bråcksår, afskedad, underhåll.
Enligt ett beslut av Krigskollegium 10 juli 1729 skall Anton få fyra tunnor spannmål eller nio daler silvermynt årligen i underhåll av Vadstena Krigsmanshuskassa att utbetalas av regementsskrivaren vid Upplands Regemente. Anton förekommer därefter i regementets namnrulla över gratialisterna fram till sin död 1738. Detta år får änkan tre månaders pension för mannen samt begravningshjälp. Av Krigskollegii pensionsakt framgår att Anton avled på påskafton (1 april) och är begraven på S:t Olofs kyrkogård (Adolf Fredriks). Enligt intyg från församlingens komminister Petrus Rudberg lever Antons änka Catharina Persdotter i stort armod och besvärlig blindhet.
I 1740 års mantalslängd hittar vi henne på Norrmalms Västra, Yttre och Övre del i kvarteret Gångaren nr 22 (nu hörnfastigheten Saltmätargatan - Tegnergatan): Soldatenkan Catarina Budrj är blind och tigger.
Av ett undersökningsprotokoll från 1733 över de (hus)fattiga i Klara församling framgår, att Catharina Budri är blind med två små barn och att hon får ett bidrag med fyra daler kopparmynt. I Klara församlings dödbok den 10 maj 1756 noteras änkan Catarina Budrie som avliden på fattighuset vid 80 års ålder, troligen ca 10 år för högt räknat. Vid denna tid var S.t Olof en annexförsamling till Klara församling.
Deras barn
Anna Född 10 februari 1724 i Svea Livgardes församling, troligen gift med betjänten
vid Kungliga Kadettcorpsen Johan Lönnberg den 2 juli 1754 i Nicolai församling
i Stockholm
Antonius Född 28 mars 1726 i Svea Livgardes församling
Jag bodde under min uppväxttid på Kungstensgatan 45, alltså bara två kvarter från där den stackars änkan Catharina född Persdotter bodde innan hon hamnade på fattighuset. Adolf Fredriks kyrka var jag väl bekant med genom bl a Adolf Fredriks folkskola
Historien har Bengt Eklund tagit fram i samband med hans forskning om släkten Boudry. Texten finns i en artikel i medlemstidningen Vallonättlingen och i Kjell Lindbloms bok Nordisk Vallongenelogi 1580-1750 (del 1) från 2013.