Beskrifning
öfver
STOCKHOLMS LÄN
af
Wilh. Tham
Wilh. Tham
Stockholm, 1850.
På C. A. Bagges Förlag.
På C. A. Bagges Förlag.
Stockholm,
tryckt hos Joh. Beckman, 1850.
tryckt hos Joh. Beckman, 1850.
Vira bruk i Roslags-Kulla 1915 - Smederna Dahlgren i Lilla smedjan
Kulla socken, mellan Åker i sydvest, Riala
nordvest, Länna i nordost, och utmed Saltsjön i sydost, omfattar
med några öar i denna, Siarö, Vester och Öster Lagnö,
m. fl., 0,405 qv. mil land, 0,04 vatten. Den upptages mestadels
af skogbeväxt bergstrakt, genomskuren af flera vattendrag,
som nästan alla förena sig till ett större: detta kommer
från Åkers socken, går genom sjön Ältan, mottager längre ned
ett tillopp från Bysjön vid gränsen till Riala, bildar Wiren,
som upptager Largen från norr, går genom Losjön, som åter
mottager Trehörningens vatten, och utfaller, medelst Lo-ån,
Saltsjön; hufvudrigtningen är ostlig. Några smärre sjöar ligga
vid gränserna. Smala landsträckor kring vattnen äro uppodlade;
men blott nedanför Losjön, och mellan denna och Wiren,
finnas större jemna och upptagna bygder. Inegor af alla slag
utgöra ej fjerdedelen af hela vidden, och först i de sednaste
åren har någon betydligare odlingsflit börjat visa sig; förut
stodo äfven herrgårdarne - och dessa innehafva nästan all
jord - tillbaka häruti för andra orter, emedan de sällan beboddes
af sina egare; ej mindre hafva andra yrken stått på
medelmåttig ståndpunkt. Jemte åkerbruk idkas här ängs- och
skogsbruk, hvilket sednare, utan att skötas med särdeles omtanka,
hittills alltför uteslutande sysselsatt allmogen; vidare
något bergsbruk, fordom ansenligare, samt fiske, och sjöfart
med 8 båtar. Jordmånen är i det hela svag, dels sandblandad
lera, dels sand och skogsjord. Hemmantalet är 26 3/8 förm.,
alla frälse, hvaraf dock tre, Vester och Öster Lagnö, i kyrkligt
hänseende höra till Ljusterö socken; härtill komma två
nordvest, Länna i nordost, och utmed Saltsjön i sydost, omfattar
med några öar i denna, Siarö, Vester och Öster Lagnö,
m. fl., 0,405 qv. mil land, 0,04 vatten. Den upptages mestadels
af skogbeväxt bergstrakt, genomskuren af flera vattendrag,
som nästan alla förena sig till ett större: detta kommer
från Åkers socken, går genom sjön Ältan, mottager längre ned
ett tillopp från Bysjön vid gränsen till Riala, bildar Wiren,
som upptager Largen från norr, går genom Losjön, som åter
mottager Trehörningens vatten, och utfaller, medelst Lo-ån,
Saltsjön; hufvudrigtningen är ostlig. Några smärre sjöar ligga
vid gränserna. Smala landsträckor kring vattnen äro uppodlade;
men blott nedanför Losjön, och mellan denna och Wiren,
finnas större jemna och upptagna bygder. Inegor af alla slag
utgöra ej fjerdedelen af hela vidden, och först i de sednaste
åren har någon betydligare odlingsflit börjat visa sig; förut
stodo äfven herrgårdarne - och dessa innehafva nästan all
jord - tillbaka häruti för andra orter, emedan de sällan beboddes
af sina egare; ej mindre hafva andra yrken stått på
medelmåttig ståndpunkt. Jemte åkerbruk idkas här ängs- och
skogsbruk, hvilket sednare, utan att skötas med särdeles omtanka,
hittills alltför uteslutande sysselsatt allmogen; vidare
något bergsbruk, fordom ansenligare, samt fiske, och sjöfart
med 8 båtar. Jordmånen är i det hela svag, dels sandblandad
lera, dels sand och skogsjord. Hemmantalet är 26 3/8 förm.,
alla frälse, hvaraf dock tre, Vester och Öster Lagnö, i kyrkligt
hänseende höra till Ljusterö socken; härtill komma två
qvarnar, Wira jernbruk och ett par lägenheter, hvaraf prestegården
är den ena. Största delen lyder under Östanå och
Mälby säterier, båda i en mans ego; fastighetsvärdet för år
1818 var 119,325 R:dr. Folkmängden år 1815 var 598,
år 1840: 670 på 119 hushåll, år 1848: 722. - Landsvägen
från Stockholm genom Roslagskusten går här från Åker
åt öster till kyrkan, belägen 5 1/4 mil från hufvudstaden, och
derpå åt nordost till Länna; en väg utgår åt norr till Riala.
Stora segelleden går fram genom socknens skärgård, och genom
Siarö sund; flera strandbugter eller vikar, såsom den vid
Östanå, med den utfallande Lo-ån, och Horsviken, äro tillgängliga
för storbåtar, ån till Lo qvarn, i följd af de i sednaste
tider gjorda uppmuddringar. På Siarön finnes telegraph.
Vid Wira bruk hållas sommar- och vinterting för Riala, Kulla
och Norr Ljusterö socknar; hösttingen hållas vid Säby i Åker.
Kulla, af gammalt blott en beståndsdel af Riala, fick
först på 1640-talet egen kapellkyrka, anlagd af Östanå egare,
och ombygd af träd 1706 på samma gårds dåvarande innehafvares
bekostnad; socknen är ännu annex till Riala pastorat,
hvars kaplan innehafver en från nämda säteri upplåten prestegård
invid kyrkan; kaplanslängden begynner med 1642.
Sockenskolan är hufvudsakligen grundad på en donation af
1792, äfven från Östanå; detta gods har ock särskildt fattighus.
Ortens minnen äro för öfrigt gamla nog: en runsten
står på Stafsäng; på Gröneborgs kulle vid hafvet finnas lemningar
efter någon slags befästning, troligen äldre än från 1598,
då annars det ryktbara Korftåget, af Finnarne under Stålarm
och Kurck, här strandade mot Upsala Professorers och Uplands
bönders tapperhet. I en sednare tid hemsökte Ryssarne orten,
och brände Östanå; från deras framfart torde namnen
Ryssudden, Ryssmasterna o. a. datera sig.
Gårdar: Mälby, s. nära hafvet, 6 1/2 mantal frälse säteri, med
Wäsby och annat som småningom blifvit slaget derunder, är hufvudsakligen
grundadt af R. R. Claes Fleming (d 1644), som ock anlade Wira
Mälby säterier, båda i en mans ego; fastighetsvärdet för år
1818 var 119,325 R:dr. Folkmängden år 1815 var 598,
år 1840: 670 på 119 hushåll, år 1848: 722. - Landsvägen
från Stockholm genom Roslagskusten går här från Åker
åt öster till kyrkan, belägen 5 1/4 mil från hufvudstaden, och
derpå åt nordost till Länna; en väg utgår åt norr till Riala.
Stora segelleden går fram genom socknens skärgård, och genom
Siarö sund; flera strandbugter eller vikar, såsom den vid
Östanå, med den utfallande Lo-ån, och Horsviken, äro tillgängliga
för storbåtar, ån till Lo qvarn, i följd af de i sednaste
tider gjorda uppmuddringar. På Siarön finnes telegraph.
Vid Wira bruk hållas sommar- och vinterting för Riala, Kulla
och Norr Ljusterö socknar; hösttingen hållas vid Säby i Åker.
Kulla, af gammalt blott en beståndsdel af Riala, fick
först på 1640-talet egen kapellkyrka, anlagd af Östanå egare,
och ombygd af träd 1706 på samma gårds dåvarande innehafvares
bekostnad; socknen är ännu annex till Riala pastorat,
hvars kaplan innehafver en från nämda säteri upplåten prestegård
invid kyrkan; kaplanslängden begynner med 1642.
Sockenskolan är hufvudsakligen grundad på en donation af
1792, äfven från Östanå; detta gods har ock särskildt fattighus.
Ortens minnen äro för öfrigt gamla nog: en runsten
står på Stafsäng; på Gröneborgs kulle vid hafvet finnas lemningar
efter någon slags befästning, troligen äldre än från 1598,
då annars det ryktbara Korftåget, af Finnarne under Stålarm
och Kurck, här strandade mot Upsala Professorers och Uplands
bönders tapperhet. I en sednare tid hemsökte Ryssarne orten,
och brände Östanå; från deras framfart torde namnen
Ryssudden, Ryssmasterna o. a. datera sig.
Gårdar: Mälby, s. nära hafvet, 6 1/2 mantal frälse säteri, med
Wäsby och annat som småningom blifvit slaget derunder, är hufvudsakligen
grundadt af R. R. Claes Fleming (d 1644), som ock anlade Wira
bruk; tillhörde hans son R. R. Lars (d 1699) och dess son Magnus
(d 1718), derpå dennes måg Erik (d 1738), sedermera Erkebiskop
Troilius, från 1765 fru v. Schantz, från 1783 Commercerådet Hebbe,
som kort derpå förvärfvade Östanå, hvarefter båda godsen delat samma
Öden. - Östanå, ö. mellan Lo-ån och hafvet, 6 1/4 m. frälse säteri
med en mängd småningom underslagna gårdar, förekommer på 1400-
talet såsom tillhörigt slägten Baner, derpå genom gifte Peder Erlandsson
Bååt d. ä. (d 1540) och hans ättlingar, hvaribland Peder Erlandsson
d. y. (d 1654) förvärfvade säteri-friheten 1620, ökade godset, grundade
kapellkyrkan m. m. Efter hans sons död, kom godset till dess
systers måg C. H. Wrede (d 1666), och genom köp och byte till Kgl.
Rådet Fabian Wrede (d 1712), som skref sig grefve till Östanå, åter
ökade godset, och ombygde kyrkan. Genom giften kom Östanå derpå
till slägterna Sparre och Wrede Sparre, samt Meijerfeldt, slutligen 1787
genom köp till Hebbe; i följd af testamente af år 1800 tillföll det,
jemte Mälby, Wira och en mängd underlydande, efter Hebbes död hans
dotter fru Fredenheim (d 1841), hvars måg Lagman Boström 1849
var egare. Östanå gård har ursprungligen legat längre i norr, bebygdes
på sitt nuvarande ställe af Fabian Wrede, men härjades, som nämdt
är, af Ryssarne 1719; det nuvarande stenhuset, två våningar högt utom
frontespice samt torn, och balkong å kolonner, är bygdt år 1790-96
efter ritning af Öfver-intendenten Fredenheim. En betydlig trädgård
ligger åt sjösidan; vid Lo-ån år en tullmjölqvarn, sädesmagasin och
tröskverk. - Wira jernbruk, mellan Wiren och Losjön, anlagdt på
Mälby egon, privilegieradt 1635 och oftare till uteslutande tillverkning
af klingor, bajonetter och hirschfängare för kronans behof, var en tid af
stor vigt, men kunde hvarken förhindra eller uthärda medtäflan från
andra håll, och har småningom aftagit alltmera i betydenhet. Nu tillverkas
blott, af några här bosatta smeder, som erlägga arrende till egaren,
har, yxor och knifvar till o. 5000 R:drs värde, med afsättning
dels å Stockholm, dels i orten. På stället finnes ock tullmjölqvarn.
Egare till bruket hafva varit de samme som till Mälby, utom att efter
Magnus Flemings död, en M. Posse, gift med en syster till Erik Flemings
fru, innehaft Wira en tid åtminstone tillsammans med denne.
Under alla tre nu nämda egendomar lyda o. 6 mantal inom socknen,
öfver 25 derutom. - Vester Lagnö, 2 m. frälse säteri,
lydde 1685 under Mälby, tillhörde o. 1740 fru frih. Clerck, 1772
frih. Lagerfelt, var 1825 och 1849 styckadt. Det brändes af Ryssarne
1719.
Troilius, från 1765 fru v. Schantz, från 1783 Commercerådet Hebbe,
som kort derpå förvärfvade Östanå, hvarefter båda godsen delat samma
Öden. - Östanå, ö. mellan Lo-ån och hafvet, 6 1/4 m. frälse säteri
med en mängd småningom underslagna gårdar, förekommer på 1400-
talet såsom tillhörigt slägten Baner, derpå genom gifte Peder Erlandsson
Bååt d. ä. (d 1540) och hans ättlingar, hvaribland Peder Erlandsson
d. y. (d 1654) förvärfvade säteri-friheten 1620, ökade godset, grundade
kapellkyrkan m. m. Efter hans sons död, kom godset till dess
systers måg C. H. Wrede (d 1666), och genom köp och byte till Kgl.
Rådet Fabian Wrede (d 1712), som skref sig grefve till Östanå, åter
ökade godset, och ombygde kyrkan. Genom giften kom Östanå derpå
till slägterna Sparre och Wrede Sparre, samt Meijerfeldt, slutligen 1787
genom köp till Hebbe; i följd af testamente af år 1800 tillföll det,
jemte Mälby, Wira och en mängd underlydande, efter Hebbes död hans
dotter fru Fredenheim (d 1841), hvars måg Lagman Boström 1849
var egare. Östanå gård har ursprungligen legat längre i norr, bebygdes
på sitt nuvarande ställe af Fabian Wrede, men härjades, som nämdt
är, af Ryssarne 1719; det nuvarande stenhuset, två våningar högt utom
frontespice samt torn, och balkong å kolonner, är bygdt år 1790-96
efter ritning af Öfver-intendenten Fredenheim. En betydlig trädgård
ligger åt sjösidan; vid Lo-ån år en tullmjölqvarn, sädesmagasin och
tröskverk. - Wira jernbruk, mellan Wiren och Losjön, anlagdt på
Mälby egon, privilegieradt 1635 och oftare till uteslutande tillverkning
af klingor, bajonetter och hirschfängare för kronans behof, var en tid af
stor vigt, men kunde hvarken förhindra eller uthärda medtäflan från
andra håll, och har småningom aftagit alltmera i betydenhet. Nu tillverkas
blott, af några här bosatta smeder, som erlägga arrende till egaren,
har, yxor och knifvar till o. 5000 R:drs värde, med afsättning
dels å Stockholm, dels i orten. På stället finnes ock tullmjölqvarn.
Egare till bruket hafva varit de samme som till Mälby, utom att efter
Magnus Flemings död, en M. Posse, gift med en syster till Erik Flemings
fru, innehaft Wira en tid åtminstone tillsammans med denne.
Under alla tre nu nämda egendomar lyda o. 6 mantal inom socknen,
öfver 25 derutom. - Vester Lagnö, 2 m. frälse säteri,
lydde 1685 under Mälby, tillhörde o. 1740 fru frih. Clerck, 1772
frih. Lagerfelt, var 1825 och 1849 styckadt. Det brändes af Ryssarne
1719.
Riala kyrka 1893
Riala socken, mellan Kulla i sydost, Åker och
Garn i sydvest, Rö och Skederid i nordvest, Länna i nordost,
beräknas upptaga, med Kulla och Norr Ljusterö, 1,091 qv. mil
land, 0,099 vatten, hvaraf tillsammans nära 1/2 qv. mil synes
höra hit. Det är ett temligen bergkulligt och backigt, skogvuxet
land, beläget på och emellan landthöjder, med ej obetydliga
kärr, hvaribland Tuttboda måsse, och många sjöar, med
hufvudsakligen östligt utlopp: Stor-, Exarby-, och Rumsätra-
eller By-sjöarne utfalla till Lo-ån i Kulla, äfvensom Largen
och Trehörningen; Waxtunasjön går åt Länna; Lång- och By-
sjöarne tillhöra ett längre vatten, som kommer från Garn,
mottager här många små tillflöden, och genom Wad-sjöarne
utgår till Länna; Sandasjön i norr har aflopp till Rö. Kring
det största vattendraget är i allmänhet den mest bebygda orten.
Rådande jordmån är här mindre lera än svartmylla, sand
och mojord; bredvid åkerbruket idkas ängs- och skogsbruk.
Hemmantalet är 24 1/8 förm., hvaraf 4 3/8 skatte, 1 1/2 krono,
18 1/4 frälse; fastighetsvärdet för år 1848 var 115,815 R:dr.
Folkmängden år 1815 var 854, år 1840: 846 på 161 hushåll,
år 1848: 889. - Socknens förnämsta väg går i nordlig
rigtning, mellan Kulla och Skederid, en utgrening derifrån åt
öster till Länna, förbi kyrkan, som ligger o. 6 mil från Stockholm.
Riala eller Rial förekommer 1298, och 1314 såsom
hörande till Saehundæri af Attundia. Det utgör nu med Kulla
och norra hälften af Ljusterö ett konsistorielt pastorat af tredje
klassen. Ett par kyrkoherdar äro kända från 1300-talet.
Kyrkan är gammal, af gråsten.
Gårdar: Prestgården invid kyrkan, 1/2 m. krono. - Sätra, 2
m. frälse, nämnes 1298, år deladt. - Under Östanå lyda 4 3/4 m.,
och en mängd räntor.
Garn i sydvest, Rö och Skederid i nordvest, Länna i nordost,
beräknas upptaga, med Kulla och Norr Ljusterö, 1,091 qv. mil
land, 0,099 vatten, hvaraf tillsammans nära 1/2 qv. mil synes
höra hit. Det är ett temligen bergkulligt och backigt, skogvuxet
land, beläget på och emellan landthöjder, med ej obetydliga
kärr, hvaribland Tuttboda måsse, och många sjöar, med
hufvudsakligen östligt utlopp: Stor-, Exarby-, och Rumsätra-
eller By-sjöarne utfalla till Lo-ån i Kulla, äfvensom Largen
och Trehörningen; Waxtunasjön går åt Länna; Lång- och By-
sjöarne tillhöra ett längre vatten, som kommer från Garn,
mottager här många små tillflöden, och genom Wad-sjöarne
utgår till Länna; Sandasjön i norr har aflopp till Rö. Kring
det största vattendraget är i allmänhet den mest bebygda orten.
Rådande jordmån är här mindre lera än svartmylla, sand
och mojord; bredvid åkerbruket idkas ängs- och skogsbruk.
Hemmantalet är 24 1/8 förm., hvaraf 4 3/8 skatte, 1 1/2 krono,
18 1/4 frälse; fastighetsvärdet för år 1848 var 115,815 R:dr.
Folkmängden år 1815 var 854, år 1840: 846 på 161 hushåll,
år 1848: 889. - Socknens förnämsta väg går i nordlig
rigtning, mellan Kulla och Skederid, en utgrening derifrån åt
öster till Länna, förbi kyrkan, som ligger o. 6 mil från Stockholm.
Riala eller Rial förekommer 1298, och 1314 såsom
hörande till Saehundæri af Attundia. Det utgör nu med Kulla
och norra hälften af Ljusterö ett konsistorielt pastorat af tredje
klassen. Ett par kyrkoherdar äro kända från 1300-talet.
Kyrkan är gammal, af gråsten.
Gårdar: Prestgården invid kyrkan, 1/2 m. krono. - Sätra, 2
m. frälse, nämnes 1298, år deladt. - Under Östanå lyda 4 3/4 m.,
och en mängd räntor.
Össeby-Garn socken, nyligen sammanslagen af tvenne, Össeby inom Wallentuna, och Garn inom Långhundra härad, belägna på hvar sin sida om Wadasjön, Åkers-ån och Garnsviken, upptager sammanlagdt 0,964 qv. land, 0,079 vatten, hvaraf 0,176 qv. mil land, och 0,014 vatten, vester om vattnen, höra till f. d. Össeby. Omgifvande socknar äro Wada och Angarn i vester, Östra Ryd i sydvest, Öster Åker i sydost, Riala i öster, Rö i nordost, Kårsta i norr. Ofvan nämda vattendrag, med lutning åt sydsydost till Saltsjön, är det mest betydande inom socknen, och dit sluttar hela Össeby och den vestligaste delen af Garn, båda temligen kuperade trakter, omvexlande med dalgångar, åkerslätter, ängar, och bergkullar eller åsar. Den östra delen är mera bergländig skogsmark, med en stor mängd småsjöar: närmast Åkersån och Garnsviken, i en öfver dem ej mycket upphöjd trakt, upprinner ett vatten, som genom Gis-sjön o. a. går åt norr till Kårsta, uti en trång, föga sluttande dalgång, med mången vacker belägenhet; längre bort ligga Tärna-, Ass-, Is- och Långsjöarne, med nordostligt utlopp till Riala; öst ligast Stor-, Fastarby-, Hår- och Exarby-sjöarne, som med tillflöde från ännu en Storsjö, utfalla åt öster, äfven till Riala. Hela socknen hör således till Östersjöns vattensystem, och är med undantag af midten, en bland häradets mindre jemna och rika bygder. Rådande jordmån är svag lera, sand eller mojord. Näringar är åker-, ängs- och skogsbruk samt något fiske. Förmedlade hemmantalet är i f. d. Össeby 15 1/8, hvaraf 8 skatte, 1 1/8 krono, 6 skatte; i f. d. Garn 31 3/8, hvaraf 16 1/8 skatte, 1/4 krono, 15 frälse; fastighetsvärdet för år 1848 var i Össeby 110,725 R:dr, i Garn 167,825. Folkmängden år 1815 var i Össeby 309, i Garn 707; år 1840 i Össeby 290 på 56 hushåll, i Garn 872 på 179 hushåll; år 1848 räknades i båda tillsammans 1,199. -- En väg från Stockholm till Roslagen går genom nordvestra hörnet af Össeby, från Angarn, förbi Brottby gästgifvaregård och Össeby kyrka, 3 1/2 mil från hufvudstaden, samt vidare öfver vattendraget och genom Garn åt nordost till Kårsta; en utgrening går norrut från Brottby till Wada; på östra sidan om Garnsviken, och utmed denna långa sjö, möter en annan väg från Åker, förbi Garns kyrka, 3 3/4 mil från hufvudstaden.
Gren cum annexa räknas 1314 till provincia Langhundæri af Attundia; Össeby nämnes då ej särskildt, men 1292 Østby in Wallendahundæri, 1300 Østby a Garn. Tvenne kyrkoherdar i Garn förekomma redan från 1290-talet. Från reformationstiden, synes det, var Össeby moderförsamlingen, och kaplaner i Garn äro kända från 1639. Genom Kgl. Resolution af 1838 äro församlingarne sammanslagna till en, med bibehållande af båda prestsysslorna. Össeby kyrka, gammal, af gråsten, reparerad 1743 och 1824, är numera ödelagd; på kyrkogården är en grafvård öfver vicepresidenten E. Wallén (d. 1818). Garns kyrka, äfven gammal, af gråsten, reparerad flera gånger, hvaribland 1827 och sednast 1842, brukas nu gemensamt. Af fornlemningar inom socknen nämnas runstenar i och vid kyrkorna, och flerstädes, särdeles vid Gissjöns vattendrag.
Gårdar:
-- i f. d. Össeby: Karby, v., 1 1/2 mantal frälse säteri, reducerades 1683, tillhörde o. 1740 Stjernkrona, 1772 Theel, egdes 1849, jemte 5/16 m., af en Eriksson.
-- Hacksta, v., 1 m. skatte säteri, reducerades från slägten Sabel, tillhörde derpå Svinhufvud, 1772 Wegelin, 1849 Fredlund.
-- Brottby, vid kyrkan, 2 m. skatte säteri, dels reduceradt från Ridderhusen, dels från 1683 tillhörigt St. Bjelke och derpå Ehrensköld, egdes af Drakenhjelm 1772, Lundin 1849.
-- Prestgården, 1 m. krono.
-- Sjöberg, s., vid Garnsvikens vestra strand, 1 m. frälse säteri, innehades af slägten Bjelke från 1647, Svinhufvud o. 1683, Stjernkrona 1741, Gyllenadler 1772, egdes 1849, jemte 1 3/10 m., af en Ersson.
-- Sviesta, 2 m. skatte, var 1560 bland de gods, som skiftades mellan slägterna Roos och Sture, efter Christina Gyllenstjerna, egdes från 1625 af slägten Bjelke, och Geete 1685, brukades 1772 under Sjöberg, innehades 1849, jemte 3/10 m., af Lundeus.
-- I f. d. Garn: Hakunge, s., vid Garnsvikens östra strand, 2 m. frälse säten, 1/2 m. frälse med Rönninge, innehades på 1600-talet af slägten Silfversparre, var i följande sekel stamgods för en gren af den Cronhjelmska, tillhörde 1849 Saxenberg.
-- Kaplansbol i Gillherga, s., 1/4 m. krono.
-- Brållsta, n. o., 1 m. frälse säteri, innehades på 1600-talet emellanåt af slägterna Oxenstjerna och Cronhjelm, tillhörde 1772 Roberg, 1849 Wibom; underl. Ådra 2 1/2 m. med qvarn och såg, samt ännu 1/4 m.
-- Morsta, n. o., 2 1/2 m. skatte, reduceradt under Benhamra Kungsgård, har i sednare tider tillhört slägten Poppius.
-- Stångberga, n. o., på en kulle, 2 m. frälse, 1/2 skatte, egdes 1772 af Linderstedt, 1849 af Sjöqvist.
-- Åby, n. o., 1 1/4 m. frälse med qvarn och såg, innehades 1685 af Ruuth, tillhörde 1741 Sneckenberg, 1772 Linderstedt, 1849 Sjöqvist.
-- Bromseby, ö., vid sjön Tärnan, 1 m. frälse med qvarn och såg, tillhör Danviks hospital.
-- Under Östanå i Kulla lyda här 2 1/2 m., under Löfsätra i Täby 2 9/28.
-- Østby, Aby, m. fl. gårdar förekomma o. 1300.
Öster Åkers socken, mellan Östra Ryd i sydvest,
Össeby-Garn i nordvest, Riala och Kulla i nordost, samt
Grundviksfjärden och Trälhafvet i sydost, upptager med Resarön
och andra mindre öar i nämda delar af Saltsjön, 0,833
qv. mil land, 0,059 vatten. Ehuru hit hör skeppslagets jemnaste
och bästa del, är socknen dock ej utan temligen betydlig
berg- och skogsmark åt vester och norr till, samt här och
der vid hafvet; men sydvestra hörnet, kring Garnsvikens nedersta
ända, och dess utlopp genom Åkers-ån, åt sydost till
Tuna-viken af Trälhafvet, är slätt; mindre de öfriga dalgångar,
som från de inre skogsbygderna gå ned emot hafvet, och
utfalla dels åt sydost inom socknens gränser, dels åt öster
genom Riala och Kulla socknar, såsom Storsjön o. a. Jordmånen
är på slättbygden lera, annars sand och mojord. Jemte
åkerbruk idkas ängs- och skogsbruk, fiske, sjöfart med 3 båtar,
och vid herrgårdarne trädgårdsskötsel. Hemmantalet är 84 7/8
förm., hvaraf 26 3/4 skatte, 3 1/4 krono, 54 7/8 frälse, de sistnämda
mestadels under säterier; fastighetsvärdet för år 1848 var
448,200 R:dr. Folkmängden år 1815 var 1,586, år 1840:
1,671 på 353 hushåll, år 1848: 1,887. - Landsvägen från
Stockholm genom Roslags skärgård kommer hit från Ryd, går
åt öster genom Lilla Säby gästgifvaregård och tingställe, 3 1/4
mil från hufvudstaden, nära Åkersån, och derifrån dels åt öster,
dels åt nordost, genom Ruggsätra gästgifvaregård, 1 1/2 mil
längre bort, till Kulla. I Åkersdalen utgå tvenne vägar åt
sydost till herrgårdar vid hafvet, och en åt nordvest till Garn,
förbi kyrkan, som ligger 3 1/2 mil från Stockholm. Åkers-ån
har, som förr är nämdt, varit farbar långt upp i Långhundra
härad, och är det nu åter till Garnsviken, medelst den s. k.
Åkers kanal. Genom socknens skärgård går stora segelleden
från norra Östersjön.
Össeby-Garn i nordvest, Riala och Kulla i nordost, samt
Grundviksfjärden och Trälhafvet i sydost, upptager med Resarön
och andra mindre öar i nämda delar af Saltsjön, 0,833
qv. mil land, 0,059 vatten. Ehuru hit hör skeppslagets jemnaste
och bästa del, är socknen dock ej utan temligen betydlig
berg- och skogsmark åt vester och norr till, samt här och
der vid hafvet; men sydvestra hörnet, kring Garnsvikens nedersta
ända, och dess utlopp genom Åkers-ån, åt sydost till
Tuna-viken af Trälhafvet, är slätt; mindre de öfriga dalgångar,
som från de inre skogsbygderna gå ned emot hafvet, och
utfalla dels åt sydost inom socknens gränser, dels åt öster
genom Riala och Kulla socknar, såsom Storsjön o. a. Jordmånen
är på slättbygden lera, annars sand och mojord. Jemte
åkerbruk idkas ängs- och skogsbruk, fiske, sjöfart med 3 båtar,
och vid herrgårdarne trädgårdsskötsel. Hemmantalet är 84 7/8
förm., hvaraf 26 3/4 skatte, 3 1/4 krono, 54 7/8 frälse, de sistnämda
mestadels under säterier; fastighetsvärdet för år 1848 var
448,200 R:dr. Folkmängden år 1815 var 1,586, år 1840:
1,671 på 353 hushåll, år 1848: 1,887. - Landsvägen från
Stockholm genom Roslags skärgård kommer hit från Ryd, går
åt öster genom Lilla Säby gästgifvaregård och tingställe, 3 1/4
mil från hufvudstaden, nära Åkersån, och derifrån dels åt öster,
dels åt nordost, genom Ruggsätra gästgifvaregård, 1 1/2 mil
längre bort, till Kulla. I Åkersdalen utgå tvenne vägar åt
sydost till herrgårdar vid hafvet, och en åt nordvest till Garn,
förbi kyrkan, som ligger 3 1/2 mil från Stockholm. Åkers-ån
har, som förr är nämdt, varit farbar långt upp i Långhundra
härad, och är det nu åter till Garnsviken, medelst den s. k.
Åkers kanal. Genom socknens skärgård går stora segelleden
från norra Östersjön.
Aker eller Akir nämnes 1310, och 1314 såsom hörande
till Langhundæri. Det utgör nu för sig ett patronelt pastorat
af 2:a klassen, hvartill egaren af Margretelund har
kallelserätt. Kyrkoherdarnes namn äro kända från 1560, kaplanernes
från 1692. Kyrkan, ombygd 1650, på bekostnad af
enkefru Brita Oxenstjerna, född Kurck, till Margretelund, har
epitaphier öfver hennes man, presid. frih. Gabr. Oxenstjerna
(d 1647), Gen. dir. af Acrel, prestson från församlingen (d 1806),
m. fl.; och grafvar för slägterna Oxenstjerna, Åkerhjelm, Acrel,
Ahlbom o. a. Socknen har ett eget apothek. - Af fornminnen
omtalas lemningar af en runsten i kyrkan, och andra runstenar
i nejden.
Gårdar: Näs, s. vid en vik af Trälhafvet, 4 mantal frälse, har
lydt under Tuna, tillhörde 1772 Ahlbom, 1825 Gyllenadler, 1849
Bennets arfvingar, som dertill hade 1 m. underlydande, samt såg. -
Tuna, s. vid en annan vik af samma vatten, der Åkersån utfaller, 6 3/8
m. skatte säteri, förekommer 1298 och oftare såsom Erkebiskopsgods,
och har äfven varit kalladt Biskopstuna, synes dock emellanåt ha varit
reklameradt såsom kronogods, indrogs såsom sådant vid reformationen,
förlänades af K. Johan III till Claes Fleming, af K. Carl IX och Gustaf
II åt Axel Ryning, sedermera åt Peder Baner 1620, hvars son R. R.
Gustaf Baner (d 1689) innehade det. Indraget åter vid reduktionen,
och berustadt, utbyttes det af Kgl. R. Claes Fleming 1683; innehades
1741 af frih. Sack, 1825 af frih. Åkerhjelm, 1847 med underlydande
9 1/4 mantal, af polismästaren Bergman, 1849 särskildt för sig af Erling;
åtskilligt fordom underlydande tillhörde Bergman m. fl. - Margretelund,
s. vid en tredje vik af Trälhafvet, 1 1/4 m. frälse säteri (Fårö, Järrö,
Malm och Tråsätra) har tillhört på 1600-talet slägten Oxenstjerna, af
hvilken guvernören gr. Gabr. Gab:son Oxenstjerna (d 1700) skref sig
friherre till Margretelund. Det såldes af hans enka Elsa Sparre till R. R.
Åkerhjelm 1718, egdes af hans familj 1772 och 1825, år 1849, med
underl. 14 1/4 m. samt qvarn, af v. Bahr. Stafva, v. nära Garnsvikens
s. v. ända, 2 m. frälse, har lydt under Tuna, tillhörde 1772 Hortulan,
1825 och 1849 Melanders enka. - Åkersberg, s. vid sjöns s. ö.
ända och utlopp, 1 m. frälse, tillhörde 1849 Gistrén. - Smedby, s.
ej långt från kyrkan, 1 m. frälse säteri, har omfattat äfven hvad nu
är Margretelund, och tillhört samma ätter, till dess M. i sednaste tider
af 2:a klassen, hvartill egaren af Margretelund har
kallelserätt. Kyrkoherdarnes namn äro kända från 1560, kaplanernes
från 1692. Kyrkan, ombygd 1650, på bekostnad af
enkefru Brita Oxenstjerna, född Kurck, till Margretelund, har
epitaphier öfver hennes man, presid. frih. Gabr. Oxenstjerna
(d 1647), Gen. dir. af Acrel, prestson från församlingen (d 1806),
m. fl.; och grafvar för slägterna Oxenstjerna, Åkerhjelm, Acrel,
Ahlbom o. a. Socknen har ett eget apothek. - Af fornminnen
omtalas lemningar af en runsten i kyrkan, och andra runstenar
i nejden.
Gårdar: Näs, s. vid en vik af Trälhafvet, 4 mantal frälse, har
lydt under Tuna, tillhörde 1772 Ahlbom, 1825 Gyllenadler, 1849
Bennets arfvingar, som dertill hade 1 m. underlydande, samt såg. -
Tuna, s. vid en annan vik af samma vatten, der Åkersån utfaller, 6 3/8
m. skatte säteri, förekommer 1298 och oftare såsom Erkebiskopsgods,
och har äfven varit kalladt Biskopstuna, synes dock emellanåt ha varit
reklameradt såsom kronogods, indrogs såsom sådant vid reformationen,
förlänades af K. Johan III till Claes Fleming, af K. Carl IX och Gustaf
II åt Axel Ryning, sedermera åt Peder Baner 1620, hvars son R. R.
Gustaf Baner (d 1689) innehade det. Indraget åter vid reduktionen,
och berustadt, utbyttes det af Kgl. R. Claes Fleming 1683; innehades
1741 af frih. Sack, 1825 af frih. Åkerhjelm, 1847 med underlydande
9 1/4 mantal, af polismästaren Bergman, 1849 särskildt för sig af Erling;
åtskilligt fordom underlydande tillhörde Bergman m. fl. - Margretelund,
s. vid en tredje vik af Trälhafvet, 1 1/4 m. frälse säteri (Fårö, Järrö,
Malm och Tråsätra) har tillhört på 1600-talet slägten Oxenstjerna, af
hvilken guvernören gr. Gabr. Gab:son Oxenstjerna (d 1700) skref sig
friherre till Margretelund. Det såldes af hans enka Elsa Sparre till R. R.
Åkerhjelm 1718, egdes af hans familj 1772 och 1825, år 1849, med
underl. 14 1/4 m. samt qvarn, af v. Bahr. Stafva, v. nära Garnsvikens
s. v. ända, 2 m. frälse, har lydt under Tuna, tillhörde 1772 Hortulan,
1825 och 1849 Melanders enka. - Åkersberg, s. vid sjöns s. ö.
ända och utlopp, 1 m. frälse, tillhörde 1849 Gistrén. - Smedby, s.
ej långt från kyrkan, 1 m. frälse säteri, har omfattat äfven hvad nu
är Margretelund, och tillhört samma ätter, till dess M. i sednaste tider
kommit till v. Bahr, då Smedby ännu 1849, med tillhörande 13 1/2 m.,
egdes af frih. Åkerhjelm. - Prestgården, vid kyrkan, 2 1/2 m. krono;
Sjökarbo, s. o., 1/2 m. krono, är kaplansbol. - Skånsta, s. o., 1/2 m.
skatte. - Mora, n. o. vid en liten sjö, 1/2 m. frälse. - Dyvik, n. o.
vid en vik af hafvet, mellan 2 höjder, 2 m. frälse säteri, innehades
1685 af Erik Geete, tillhörde 1741 och 1772 slägten Lejonflycht, kom
sedermera under Östanå i Kulla, hvarunder det lydde 1849 med tillhörande
öfver 1 1/4 m.
Sjökarbo, s. o., 1/2 m. krono, är kaplansbol. - Skånsta, s. o., 1/2 m.
skatte. - Mora, n. o. vid en liten sjö, 1/2 m. frälse. - Dyvik, n. o.
vid en vik af hafvet, mellan 2 höjder, 2 m. frälse säteri, innehades
1685 af Erik Geete, tillhörde 1741 och 1772 slägten Lejonflycht, kom
sedermera under Östanå i Kulla, hvarunder det lydde 1849 med tillhörande
öfver 1 1/4 m.