Kyrkan var från första början maktens redskap och hade själv stor makt över invånarna. Prästen var nog mer fruktad än älskad. För att ha koll på invånarna hölls husförhör som dokumenterades i församlingsböcker och husförhörslängder.
Wikipedia om husförhör och husförhörslängder:
Husförhör kallades den årliga kontrollen i Svenska kyrkan av församlingsbornas bibelkunskaper, läskunnighet och kunskaper i Luthers Lilla katekes.
Förhören, där vars och ens kunskaper betygsattes, hölls av kyrkans präster från 1686 fram till slutet av 1800-talet. Vid husförhöret kontrollerade också prästen att uppgifterna i församlingsboken stämde.
Redan 1596 beslöt Uppsala domkapitel om förhör av allmogen i alla Sveriges socknar. Såväl 1686 års kyrkolag som konventikelplakatet från 1726 ålade prästerna skyldighet att rotevis genomföra förhör varje år. I samband med husförhören brukade man, i synnerhet på landet, där de flesta deltagarna var långväga, tillställa gästabud. Kalasen förbjöds i en förordning 1743, "emedan dessa, mer än nyttigt var, drogo tankarna från husförhörets egentliga ändamål". 1765 skärptes förordningen ytterligare, och straff utmättes för dem som försummade husförhören.
År 1888 upphävdes förordningen, och då hade verksamheten övertagits av folkskolan som successivt vunnit terräng. Husförhören levde ändå kvar nästan överallt fram till sekelskiftet 1900, och ombildades då till så kallade församlingsaftnar med föredrag och andra programpunkter. De kom även att kallas läsmöten, och är en del i församlingsprästens undervisande och kontaktskapande verksamhet. Ända fram till mitten av 1900-talet har ”husförhör”, förekommit i mer gemytliga former i skolor och församlingsgårdar.
Husförhörslängden är en kyrkobok med uppgifter om alla invånarna i en församling. Dessa blev vanliga från andra delen av 1700-talet, undantagsvis finns det husförhörslängder från 1600-talet. Syftet var i främsta hand att upprätthålla folkbokföring. Den blev också ett hjälpmedel i kyrkans undervisning, i upprätthållandet av kyrkotukten och i befrämjandet av folkhälsan.
Husförhörslängden fördes över varje församling. Den kunde vara uppdelad i flera böcker om församlingen var stor. Boken var oftast uppdelad efter eventuella roten, därefter i bokstavsordning efter stadsförsamlingarnas kvartersnamn och landsbygdens bynamn och bruksorter, därefter i nummerordning efter fastigheter (gårdar eller torp), en per sida, och eventuellt efter familjer. Varje individ hade en rad i boken.
Innehållet i boken varierade med tiden, platsen och prästen. Innehållet kunde vara
- namnet på gården, roten, skattekraften
- namn på hushållets medlemmar inklusive ev. pigor och drängar (födelseort, år och datum)
- betyg för katekeskunskap samt (ibland) notiser om läs- eller skrivkunnighet, även innan folkskolan infördes 1842.
- redovisning av nattvard samt husförhör
- inflyttad från/utflyttad till ort och datum
- dödsår (datum)
- vigsel
- vandel (till exempel tjuv eller oäkta om barn). Ibland förekommer även noteringar om personliga drag som prästen hade lagt märke till.
- vaccinerad mot smittkoppor
- värnpliktsnotering
År 1895 ersattes husförhörslängden av en församlingsbok. Här fanns fortfarande anteckningar om religion, som till exempel deltagande i nattvarden och kunskaper i kristendom.
I husförhörslängden nedan för Ekeby eger Kvarn (Riala) ses noteringar från åren 1865 till 1870. Vidare att hushållet består av Mjölnaren o Byggmästaren Gustaf Nordström och Hustru Sigrid Charlotta Stigberg. Dottern Bernhardina Julia har flyttat hemifrån. Drängar och pigor finns också namngivna. Det framgår att Gustaf är född i Österåker, Sigrid i Kulla (Roslags-Kulla) och Bernhardina i Össebygarn (Össeby-Garn).
